Rödbetor!

Jag tror alltid att sommaren är den årstid då jag ska äta nyttigt (sallader och jordgubbar), röra på mig och bli härligt frisk och hälsosam till hösten. Men sanningen är att jag bara äter på sommaren. Jag står i köket och förlustar mig nästan hela tiden. Lagar mat, provsmakar, plockar lite här, biter lite där. SÅ ska det fikas med grannar och hantverkare, så kommer folk och hälsar på och jag vill visa upp grönsakerna från deras finaste sida, lagamatlagamat.

Och rör på sig! Ha! Hur ska jag kunna göra det när jag är mitt ute på åkern utan tillstymmelse till gym i närheten, nej, se det går inte.

Jag smygbörjade sommaren under midsommren med massa mat, inte minst när vi hälsade på U. Först lunch. Sedan efterrätt. Sedan fika med marängglassdajmtårta!

Ren och skär terror.

Jag ska försöka bättra mig så att åtminstone början av semestern blir lite sundare... Jag börjar med att tänka på rödbetor. Visserligen saltbakade sådana, men ändå...




Saltbakade rödbetor


en knippe små rödbetor

grovt salt

olja

Skölj rödbetorna, gnugga av det värsta, men skala ej. Lägg ner dem i grovsalt, helst helt och hållet, så bara topparna sticker upp. Baka i ugn, sådär 175 grader, i 40 min eller tills de är mjuka. Skär i skivor, lägg upp på fat, häll över lite olja. Servera med en getostkräm (blanda getost med créme fraiche och örtsalt) och en sallad på rucola, kruksallat och spenat.

Vill du ha surdegskake-deg?

Jag har fått en surdegskake-deg, Herman, som jag nu vårdat ömt i flera dagar. Idag ska jag ge bort delar av Herman till andra. En del har ännu ingen ny ägare. Vill du bli en av dem? Skynda dig att höra av dig!

Det fungerar ungefär som ett kedjebrav. Du får en liten burk med deg. Du tar hand om den, adderar ingedienser. Den nionde dagen delar du med dig av degen till fyra andra. Det blir som den olympiska elden, en ständigt levande deg.

Har hört att kakan, som man bakar ut den tionde dagen, är urgod.

Viva Italia

Många anser ju att det italienska köket inte kan överträffas. Jag är redo att hålla med! Jag har troligen tjatat om detta förut, men det tål att upprepas. Varför är den italienska maten så god? Jag tror att det i allra högsta grad handlar om råvarorna. Fina råvaror från närbelägna producenter. Därför kan den italienska maten aldrig bli riktigt lika god i Sverige, men det är värt att laga den ändå förstås.

Vi hade fest i lördags med italienskt tema. Kom på att jag glömde att göra parmesansquash, det är ju supergoda snacks eller tillbehör. Men hade smaskig mozzarella med tomater och pesto och pinjenötter; marinerade quornfiléer; paj med ost, soltorkade tomater och broccoli; gott bröd; marinerade chaminjoner, sallad med potatis, svarta bönor, rucola och hackad chili.

Till dessert var det marängtårta samt Vino Santo och biscotti.

Och dagen efter var det pizza från Ölandsgatan, inte fy skam det heller...

Marinerade champinjoner

Gör en marinad på olivolja, balsamvinäger, örtsalt, svartpeppar, pressad vitlök. Skär champinjonerna i mindre delar. Låt ligga i marinaden i en timme, helst inte längre tid, gott att svampen inte har mjuknat helt. Gott som tillbehör eller i salladen, på pizzan, i pajen eller hur som.

Parmesansquash

Skär squashen i tunna skivor, salta o peppra, lägg i ugnen, 200 grader, till de fått lite färg. Ta ut dem och strö över parmesan snabbt. Osten smälter men blir inte knaprig, vilket jag älskar.