Igår var jag i Grythyttan och tog emot ett pris under utdelningen av sådana i Årets Svenska Måltidslitteratur. Jag fick pris för Säsongens vego i kategorin Vegetarisk måltidslitteratur.
Å ena sidan är det ju roligt att det finns en sådan kategori, å andra sidan är det ju tråkigt att det ska behöva finnas. Borde inte vegomaten vid det här laget liksom ha blivit inlemmad som en del av den "vanliga" maten? Något som alla känner till, något som alla lagar ibland, något som finns som en självklar del på krogarna.
Man kan tycka det och en av representanterna för juryn, Karsten Thurfjell, hävdade just detta.
Dock hade han inte, som jag själv, just blivit serverad vegetarisk trerätterslunch på Gästgiveriet, som verkligen låter tala om sig när det gäller smarrig mat.
Jag hade bokat vego långt i förväg, ändå viskade servitrisen till mig just innan förrätten serverades:
"Äter du fisk?".
Nej, det gjorde jag ju inte.
Således fick jag in den sillförrätt de övriga gästerna fick in, dock utan sill. En bit kavring med två potatischips och en kräm. Till huvudrätt var det en bit lasagne (ja, du som är vego vet att ungefär hälften av alla gånger man äter ute får man lasagne) (den övriga hälften gäller risotto).
Lasagne kan ju vara jättegott, men denna var bara tung av bechamelsås och smakade just ingenting.
Jag tycker faktiskt att det var chockerande usel lunch!
Och jag tror att vi har en lång väg att gå. Allt fler svenskar säger sig vilja äta vegetarisk mat, inte minst av klimatskäl, men fortfarande är utbudet riktigt dåligt på de flesta ställen. Var om inte på krogen ska vi bli inspirerade till stordåd i det egna köket? Om inte ens kockar kan laga bra och läcker vegomat, hur ska svennarna kunna det?
Vi behöver mer och bättre information om hur vi på ett enkelt sätt kan laga bra vegokäk. Hur ska vi nå dit?
Smarrig vardagsrätt med feta och kikärtor
Tack till min kollega Magnus som mest skriver om fotboll.
1 burk krossade tomater
1/2 buljongtärning
örtkryddor
en burk kikärtor
1/2 - 1 dl grovt hackade svarta oliver
1 pkt fetaost
4 portioner couscous, gärna den stora, runda sorten (pearl couscous, vet inte om de har svenskt namn)
Häll tomat, buljong och örtkryddor i en kastrull och låt koka på låg värme så länge du har tålamod till. Sådär 15 minuter till en timme.
Koka couscousen enligt anvisningar på paketet.
Häll i oliver och kikärtor och låt puttra med någon minut. Skär fetan i mindre bitar och häll i såsen när du tagit bort kastrullen från värmen.
Sleva upp couscous på varje tallrik, häll över tomatröran.
Servera gärna med blandsallad.
Inlägg
Grattis! Håller helt med dig om att det är rent märkligt att det fortfarande ska vara så himla krångligt att få vego mat. Och det där med om man äter fisk? Har aldrig ens förstått frågan. Vad är fisk om det inte är djur och därmed kött? Skrämmande... Jag försöker få mäniskor att förstå att vego mat är det bästa alternativet inte bara för djuren och miljöns skull utan även för andra medmänniskor men det är känsligt det där. Lägga sig i folks matvanor. ojoj. ;-)
SvaraRaderaJag igen...;-) Undrar när/om du ska ha någon helgkurs i Stockholm efter nyår?
SvaraRaderaVilken usel bloggerska jag varit på sistone, men här kommer svar :-)
SvaraRaderaKul att du är intresserad av helgkurs i vegomat! Jag planerar en i februari, snart kommer det ut info här!
det har irriterat mig många gånger under tiden jag var vegetarian att folk frågat mig och jag äter fisk. jag förstår inte riktigt skillnaden mellan kött från en fisk eller från en ko, djur som djur. jag tycker faktiskt inte att man riktigt kan kalla sig vegetarian om man äter någon sorts kött.
SvaraRaderaoch det är synd det där när man äter ute att man får så trist mat när det finns så mycket vegetariskt som är så gott.
Jag kommer att hålla utkik! Efter kurs alltså. :-)
SvaraRadera