Idag på lunchen pratade jag med kollegan som inte är så matinsnöad som alla andra jag känner. Hon berättade att ett förhållande spruckit på grund av att hon inte varit lika intresserad av mat som killen ifråga. Han tyckte helt enkelt att det var jättetråkigt att de inte kunde dela på detta glädjeämne; mat.
Som du säkert redan läst någonstans finns undersökningar som visar att vi i genomsnitt lägger ner 14 minuter på middagsmatlagning på vardagar. Det är ju ganska lite, man hinner t ex inte koka potatis på den lilla ynkliga stunden. Hur gör man då för att hinna med? Man planerar. Så enkelt är det. Man storhandlar, skriver listor, tänker till. Gillar man inte det får man hoppas på att ngn annan i hushållet gör det, eller så får man öva sig att göra det i alla fall.
Kanske kan man starta en förenklad variant av matlag, det har vi. Vi turas om att bjuda en annan familj på middag, vardagsmiddag!, en gång i veckan. Nu blir det förstås inte alltid en gång i veckan, men det är tanken. Ena veckan hos dem, andra hos oss. Det är jätteskönt när vi får gå hem till dem och äta, men det är också lite roligare att laga mat när de ska komma, än när det bara är jag och småkillarna hemma. Man anstränger sig lite mer, även om vi sagt att det ska vara vardagsmat. Det blir vardagsmat med knorr.
Dagens rätt
Soppa med minipizza
Egentligen borde man äta en lätt soppa till dessa små pizzor men det blir en ganska tung och proteinstinn soppa i alla fall. Fräs en hackad lök i olja, häll på ca en liter buljong. Lägg i ett par morötter i bitar, låt koka. Addera timjan och vitt vin. Häll i två paket kikärtor. Låt koka upp. Mixa allt ordentligt så att det blir helt slätt.
Servera med rara småpizzor. Baka ut pizzadegen, forma små pizzor med hjälp av till exempel en skål (eller ett decilitermått för galet små variablar). På med tomatsås, riven ost och kanske pinjenötter och marinerade champinjoner. In i ugnen i tio minuter på 225 grader.
Mums.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar